|
Hace unos días me comunicó un amigo
común (Bosse) el fallecimiento de Kalle, después de una
enfermedad este verano de la que parecía haberse recuperado.
Otro amigo común (Rolf), me hizo leer por internet un gran
artículo de Jan Myrdal publicado en DN sólo hace unos días
sobre el citado Kalle Hagglund. (Artículo que por cierto
recomiendo pues estoy totalmente de acuerdo con él).
|
Kalle Hägglund, dueño de la Editorial
"Hägglunds Förlag", una editorial que - de vez en
cuando - crea polémica dentro de la vida cultural de
Suecia. Ha editado varios libros taurinos en sueco.
Kalle era socio de la famosa peña El Toro, la que
contaba con Arne Häggkvist como socio, Häggkvist quien
hizo la traducción de la obra "Muerte en la tarde" del
norteamericano Ernesto Hemingway
Fotógrafo: Gunnar
Bergquist
|
Kalle era efectivamente así.
Conocí a Kalle hará unos 15 años cuando se incorporó como
socio a nuestra peña. Le visité en numerosas ocasiones en su
piso/oficina en Gamla Stan y siempre su puerta estuvo
abierta para mí, o al menos yo así lo sentía. Cooperamos en
multitud de ocasiones en numerosos artículos en la revista
FIB Kulturfront con la que él tenía que ver y publicó y me
compró montones de fotografías para dicha publicación, o
para su colección particular, principalmente de la Fiesta
Nacional taurina (Tjurfaktning) pero también de motociclismo
(road racing) sobre el Isle of Man, Anderstorp etc; incluso
también cooperamos con algunas ideas en su revista de boxeo
SWING. Yo conocía, (aunque él mucho mejor que yo) detalles
de algunos champions del pasado. Sólo hace unos días antes
de la fatal noticias de su muerte, había hablado con él y
parecía sentirse mejor y también recibí una postal de él. Yo
le contesté con un Christmas navideño que supongo nunca ya
pudo abrir.
El año pasado, fue unos de las pocas personas que me ayudó,
ofreciendo visitarle como invitado en su casa de Klavrestrom.
Allí estuve con él durante algo más de una semana en un
tiempo muy difícil para mí. Cooperamos en un último artículo
sobre Manolete y le ví tranquilo y felíz con su gatita
"Rosa" en su casa de 1912 que se había comprado en el pueblo.
Había establecido un círculo de amigos en la campiña de
Smaland y no anhelaba para nada la vida de la gran ciudad.
Esto es lo que me comunicó (cosa que se traslucía además en
todos sus actos).
Estimado amigo Kalle : sé que quizás todos no pensarán igual
que yo, pero para mí siempre fuiste un gran amigo y apoyo
tanto en los momentos buenos como en los malos. Te has ido
pero yo siempre te recordaré como el hombre directo y no de
medias tintas que fuiste. Descansa en paz allá adonde quiera
que esté tu alma de gran luchador de las ideas en las que
creíste.
Sinceramente tu amigo
Ricardo Delgado
Kalle Hägglund Unik förläggare: lärd, respektlös, fri
- Kalle Häglund, Klavreström har avlidit 62 år gammal.
(Klipp ur DN 14/12 2.005)
Bokförläggaren Kalle Hägglund född
som Karl-Erik Hägglund i Oravais norr om Vasa i Österbotten
Finland den 25 oktober 1943 och senast bosatt med sitt
förlag i det småländska Klavreström är död efter att i
månader intensivt kämpat med en svår sjukdom. Han var en
märklig gestalt som spelat en betydelsefull - men inom det
gode Selskab sällan erkänd - roll i svenskt kulturliv.
I skiftet mellan femtiotal och sextiotal kom familjen från
Finland till Västerås i Sverige. Fadern dog tidigt, Kalle
arbetade en tid på Metallverken men utbildade sig sedan till
skribent som journalistvolontär i Västerås och flyttade
därefter till Stockholm.
Han blev politiskt engagerad i Clartésammanhang och aktiv i
såväl solidaritetsarbetet mot Franco i Spanien som mot
Förenta staternas krig i Sydostasien. Men följdriktigt också
mot Moskvas imperialistiska ockupation av Tjeckoslovakien
(han såg till att de illegalt inspelade sångerna mot
ockupanterna kom ut på LP i Sverige) och dess brottsliga
angrepp på Afghanistan.
Han byggde upp Oktoberförlaget med en bred bok- och
skivutgivning som blev viktig för en hel generation radikal
ungdom.
Personligen lärde jag känna honom mer nära under en
konferens mellan tyska och svenska vänsterintellektuella
1975 i Berlin där jag då bodde. Han ledde då Oktoberförlaget
och blev inte bara en nära vän utan en av mina förläggare.
Det fortsatte han vara i Askelin & Hägglund och sedan i
Hägglunds förlag och Stiftelsen Klavrekultur. Han fortsatte
bl a den tjeckiska utgivning han börjat på Oktober och gav
bl a ut nobelpristagaren Jaroslav Seifert.
Inte många förläggare på småförlag kan mäta sig med honom.
Som chef för Oktober gav han ut 317 titlar, på Askelin &
Hägglund 159 titlar och från Klavreström 34 titlar.
Som förläggare och svensk intellektuell var han ovanlig.
Inte bara för att han var bildad utan för att han liksom en
gång Karl Marx var övertygad yttrandefrihetsvän. Svenska
intellektuella - från kommunister och socialister till
officiella liberaler och konservativa, för att inte tala om
feminister och sådana som AFA - är vanligtvis
censuranhängare helt överens om att lögn måste förbjudas och
tystas även om de inte är överens om vad som är lögn.
Under eget namn eller signaturen Rex skrev han - fränt och
principfast - om rättssäkerhetsfrågor. Under senare år
arbetade han med tidskriften Folkets rättigheter.
Den som vill förstå vad denna hållning innebär för en
förläggare kan gå in på hemsidan; Hägglunds förlag. Sista
gången den uppdaterades var den 14 november 2005 "en av
dessa förunderliga höstdagar när det känns som om man är
ensam i världen." Då hade "förlaget legat för fäfot på grund
av sjukdom men glider nu sakta i gång".
Den lista han som förläggare har att bjuda på är ovanlig.
Där finns såväl marxismens klassiker som Adolf Hitler, där
finns Retif de la Bretonne och Vilhelm Moberg, Diderot och
Dag Sandahl, där finns Diana Johnstone och Janathan Freuds
"En judisk bosättare" och naturligtvis såväl Christian Braw
som Jan Myrdal. När han dog arbetade vi samman med tre
bokprojekt - en ny vinbok, en ny skriftställningsvolym och
en uppdaterad bibliografi. Gun Kessle höll på med en kokbok
åt honom.
Som människa var hans hållning klassisk; han var på en gång
helt respektlös och fri men samtidigt korrekt sluten om det
privata. Han var sina vänners vän. Bohem kan man säga om man
med det menar 1840-talet. Hans hem, på Djurgården och i
Gamla Stan i Stockholm eller i Klavreström, stod alltid
vidöppet för besökare och tillresande. Att diskutera alla
livets frågor och vid behov att kvarta i.
Men drack gjorde han inte. En öl då och då, det var allt.
Han läste och diskuterade. Därför kunde han skratta
respektlöst åt den officiella lögnen och få andra att se det
högfärdigt uppblåsta i det försanthållna.
När modern, hans sista släkting, avled använde han den ö i
Österbottens skärgårds han ärvde till att hålla förlaget vid
liv ty han levde under knapphetens kalla stjärna optimistisk
som en av sjuttonhundratalets filosofer.
Själv arbetade han om nätterna. När han och jag för tiotalet
år sedan var i Berlin en vecka för några möten delade vi rum
hos Expressens dåvarande korrespondent Peter Kadhammar. Vi
kunde delat säng ty när jag gick upp gick Kalle och lade
sig.
Till det bohemiska hör avskyn för bruna kuvert. Kalle blev
ökänd för att vara en lika god förläggare som usel
förlagsekonom. Men i det småländska Klavreström hade han
lagt om livsstil; han arbetade om dagarna, sov om nätterna
och hade fått hjälp med att hålla ordning på ekonomin. Vi
var flera som därför nu såg fram mot hans vidare utgivning.
Som förläggare hade han intuition. Många kunde slå sig in i
den svenska litteraturvärlden genom att Kalle sett ordens
värde och gett ut deras tidiga verk. Några har sedan blivit
mångmiljonärer på sitt skrivande och gärna velat glömma hur
de började. I något fall berättar de hur lurade de blev av
Kalle som inte gav dem de miljoninkomster som de senare fått
på marknaden. Jag finner detta lika obehagligt som svenskt
gängse. Själv är jag glad över att ha haft honom som vän och
förläggare.
Jan Myrdal
Los queridos amigos que nos dejaron...Qué En Paz
Descansen
Tommy Karlsson |
Ulf
Hammarberg "Ulfito" | Lars
Abrahamsson "Liten"
Uno Jonsson "El Socio Número Uno"
| Kalle Hägglund |
Carl-Axel Hultman
Torbjörn Wigg "Wiggen"
|
Olle Sandberg 'Bask-Olle'
Arne Algotsson
'Papono'
Lars O Swärd "Verdura" uno de los cuatro fundadores de nuestra peña
y nuestro presidente durante décadas
(Fallecido 24 de febrero de 2014)
Algunos recortes y recuerdos de su vida taurina tan rica
Barbro Nilsson "La Pepa" falleció 1 de
septiembre de 2015
Además echamos de menos a
Henry Eriksson (falleció 14-9-1977)
Gösta Gustavsson (falleció 29-4-2002)
Per Bohlin (falleció 11-11-2004)
Fredrik Tham (falleció 3-2-2009)
Klas Måre (falleció en enero 2011)
Karl-Lennart Uggla (falleció 11-11-2011)
Robert Dahlström (falleció 26-7-2019)
Sid Jansson (falleció 26-9-2019)
|