|
TJURFÄKTNING En lek med döden
| |
Varje tjurfäktning inleds med en högtidlig parad. Hela
cuadrillan hälsar
presidenten. |
Den gamla och djupt rotade traditionen tjurfäktning är fortfarande omåttligt populär i Spanien. Det unga Madrid köar i timmar för att få en biljett till söndagarnas tjurfäktningar på
Las Ventas, arenan i Madrid.
 Åttiotalets ekonomiska uppsving fick spanjorerna att med stolthet deklarera att
Fiesta Nacional (tjurfäktning) är en spansk institution och kulturarv.
På söndageftermiddagarna är kvarteren runt
Plaza de Toros (tjurfäktningsarenan) fulla av folk som, i väntan på corridan (tjurfäktningen), tar sig en öl eller ett glas vin och några
tapas (munsbitar av tonfisk, oliver, sardiner, rostade mandlar, skinka, skaldjur och korv).
Sen tjurfäktning börjar alltid på utsatt tid och övervakas av en
president (en slags domare). Till sin hjälp har presidenten en bisittare, ofta en före detta tjurfäktare som ger presidenten råd och anvisningar beträffande corridans tekniska kvaliteter.
I sin kamp mot tjurarna riskerar
matadoren (tjurdödaren) livet, under det att han på samma sätt som skulptören, balettdansören eller målaren försöker skapa något konstnärligt vackert av sitt arbete.
Las Ventas räknas som världens främsta arena. Under säsongen, som varar från mars till oktober, fylls den söndag efter söndag av en mångtusenhövdad publik av parfymdoftande damer och cigarrbolmande herrar som vet att uppskatta en bra tjurfäktning. Den största ära en tjurfäktare kan få uppleva är därför att bli utburen på publikens axlar, genom
Puerta grande, stora porten på Las Ventas.
Att vara tjurfäktare kan innebära, förutom ära och berömmelse, en icke föraktfull förmögenhet att investera i någon lönsam rörelse på ålderns höst, men det är trots allt få tjurfäktare som når upp till de inkomster som till exempel professionella fotbollsspelare förtjänar.
I en
corrida de toros (tjurfäktning) dödar tre matadorer sex tjurar i tur och ordning efter
matadorernas ålder varvid den äldste börjar. De är iklädda en traje de luce (ljusdräkt), kallad så för att guld- och silverbroderierna i dräkten reflekterar solljuset i gnistrande ljuskaskader.
Till sin hjälp under tjurfäktningen har matadoren
picadorer (som med en lans bekämpar tjuren från hästryggen), banderilleros (som har till uppgift att hetsa tjuren med ett skynke och att placera käppar i tjurens rygg) och
el mozo de espadas (värjbäraren som fungerar som matadorens personlige betjänt). Publikplatserna är indelade i
sol y sombra (sol och skugga). De bästa och dyraste på sombra (skuggsidan) på
barreras (första raden), vilket innebär att man sitter så nära tjuren och tjurfäktarna att man kan känna den fräna lukten av vilddjur och höra tjurfäktarnas kommentarer till vad som händer.
Tjurfäktningen börjar enligt gammal tradition med en inledande parad,
paseon. Musiken spelar upp en pasodoble. Med blicken riktad rakt fram, högburet huvud och den ena armen svängande, marscherar de tre matadorerna ut på arenan, anförda av två
alguaciles (presidentens beridna ordningsmän). Hela processionen följer dem taktfast, med ena armen svängande och
picadorerna rider efter på sina kraftiga hästar. Arenapersonalen och mulåsnorna, som skall släpa ut de döda tjurarna, kommer sist.
Framför presidentens loge gör följet halt och bugar sig och matadorerna går sedan bort till
barreran (ett lågt plank som omger arenan) där deras capas (skynken) hänger. Värjbärarna tar emot de tunga guldbroderade
capote de paseo (paradmantel) som matadorerna räcker över planket.
En tjurfäktning består av tre akter.
Picaakten, första akten, är när tjuren anfaller picadorens madrasserade häst.
Två trumpetare blåser fanfar och en tjur med svällande muskler och väldiga horn och en vikt på 500 kilo kommer inrusande på arenan i en snabb, frustande galopp och ställer sig med piskande svans i skuggan. Det är en ståtlig syn att se den stolta stridstjuren stå där, beredd att anfalla allt som rör sig.
Först närmar sig en
banderillero, hållande en capa framför sig, för att få tjuren att anfalla och bedöma vilket av hornen han helst stångas med. Tjuren vädrar lukten av människa och ser det rörliga skynket och skrapar med ena framklöven i sanden. Han sänker huvudet och rusar mot capan och träffar den samtidigt som
toreron (matadorer, banderilleros och picadores kallas för toreros) tar ett steg åt sidan. Efter en stund tar
matadoren över och går fram mot tjuren med fjädrande steg. Med antydan till ett leende på läpparna ställer han sig några meter framför tjuren, stampar med foten i marken och ropar: "Toro... Ahaa!" samtidigt som han skakar
capan så att tjuren lockas till anfall. Tjuren anfaller mycket nära mannens kropp och han tvingas ta ett steg åt sidan samtidigt som tjurens horn träffar
capan.
Efter några anfall som tjurfäktaren elegant och smidigt manövrerar med sitt skynke, kommer
picadorerna sakta inridande på sina väl madrasserade hästar, hållande sina
picas. Deras uppgift är att driva lansen in i tjurens kraftiga nackmuskel, för att därigenom tvinga honom att sänka huvudet så att
matadoren kommer åt att sticka in värjan högt uppe mellan skuldrorna.
Med en snabb rörelse rusar tjuren mot hästen och trots att den blir
picad lyfter den både häst och ryttare på hornen. Tjuren trotsar smärtan från lansens trekantiga stålspets och vräker omkull hästen. Hästen kommer strax upp på benen igen och tjuren gör ett nytt utfall. Efter varje anfall tjuren gör mot hästen tar de tre
matadorerna sig an tjuren i tur och ordning och lockar bort honom från hästen, för att omedelbart därefter locka tjuren i position för
picadoren igen.
En trumpetsignal förkunnar att hästar och
picadorer ska lämna arenan för att ge plats åt andra akten, banderillaakten.
Banderillaakten är den akt som, för den oinvigde, är lättast att uppskatta och få behållning av. Under den akten går en
banderillero ut på arenan med två smala käppar med hullingar i spetsen och omlindade med färgat kräppapper. Han ställer sig med fötterna tätt samman, med framåtsträckta armar, mitt framför tjuren. Han slår
banderillas mot varandra och sträcker sig upp på tå och när tjuren anfaller springer han undan i en kvartscirkel förföljd av tjuren som håller huvudet lågt och när mannens och tjurens vägar möts, hoppar mannen upp i luften med höjda, sträckta armar och raka ben och vrider sig förbi hornen samtidigt som han trycker ner käpparna bakom nackmuskeln på tjuren.
Las banderillas fastnar i tjurens rygg. Tjuren bromsar farten och stannar upp, skakar på sin väldiga kropp, för att bli av med den plötsliga smärta som
banderillas förorsakar honom.
Banderillaakten avslutas nu med en trumpetfanfar.
Den tredje akten är dödsakten.
Matadoren går ensam ut på arenan. Han går fram till presidentens plats, tar av sig
monteran (den svarta huvudbonaden) och begär tillstånd att få döda tjuren.
Det moment inom tjurfäktningen som är svårast att behärska är arbetet med
muletan (ett rött skynke vikt över en käpp). Risken är att tjuren efter en stund anfaller mannens kropp i stället för
muletan. Men det ger också en skicklig matador stora möjligheter att uttrycka och visa sin konstnärlighet.
Matadoren går emot tjuren med
muletan lågt i sin högra hand. Tjuren står avvaktande och när mannen är tillräckligt nära sänker tjuren huvudet och anfaller.
Matadoren som beräknar anfallet exakt, fångar upp tjuren med muletan över hans mule och horn. För att visa sitt mod vänder mannen ryggen åt tjuren och ställer sig på knä i sanden, under publikens jubel.
De första turerna som mannen utför är avsedda att öka tjurens anfallslust. "Sanningens ögonblick" kallas corridans sista moment.
Matadoren lockar ut tjuren till mitten av arenan, ställer sig framför tjuren, drar upp värjan ur
muletans veck, riktar värjan mot tjuren, siktar utefter klingan och höjer sig på tå. Samtidigt som tjuren anfaller, springer
matadoren några steg mot tjuren och sveper muletan över tjurens huvud. Han sticker samtidigt, med högra handen, värjan mellan tjurens skuldror.
Matadoren står mitt på arenan med ena handen lyft som om han vill betvinga tjuren att dö. Tjuren försöker gå framåt men benen bär inte. Han vaggar från sida till sida, faller ner på knä och nådastöten utdelas av en
puntillero (en man som dödar tjuren med en kort kniv).
Och allt är över.
Matadoren går bort till presidentens loge och bugar sig.
När vi efteråt passerar
plazans slakteri, ser vi hur styckarna redan är i färd med att flå och stycka de ännu varma djurkropparna. I morgon ska husmödrarna stå i kö i saluhallen för att köpa köttet. Och nästa vecka upprepas skådespelet inför tusentals människor över hela Spanien...
[F
O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 7/95] |