F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 7/97
i n t e r n e t u t g å v a n
Vicente Barrera, en av dagens stora fäktare, med en natural i
Manoletestilen. Foto: Ricardo
Manolete - myt och legend
"Manolete" eller Manuel Rodriguez Sanchez är
en av Spaniens legendariska tjurfäktare. Han föddes i Córdoba juli 1917.
Trettiotre år senare och på toppen av sin karriär mötte han döden på tjuren
Isleros horn. I år firas 50-årsminnet av hans död 28 augusti i Spanien.
text & bild Ricardo Delgado
Det var
typiskt nog i en liten by i Andalusien, Linares i Jaen,
som den fruktade Miuratjuren tog död på honom. Många stora fäktare har mött
döden i små byar. Ironiskt nog tar dessa fäktare de stora riskerna på viktiga
arenor men släpper döden in på kroppen på betydelselösa arenor.
Manoletes gage den olycksaliga
dagen var 300.000 pesetas (ca 15.000 kr), en otrolig summa 1947 och skyhög för
ett litet ställe som Linares. Men han var i särklass, den stora stjärnan på
den spanska tjurfäktarhimlen. Han betraktades som den bäste efter han tagit
alternativan i Sevilla i juli 1939. Det var i slutskedet av det spanska
inbördeskriget.
Vid 29-års
ålder lär han ha sagt:
-
Jag överväger att lägga av. Jag har förtjänat mer pengar än fem generationer
av min släkt tillsammans, men jag har aldrig haft tid att njuta av dem. Jag
tänker lämna arenan medan jag är någorlunda hel.
- De släpper honom inte med livet
i behåll, spådde hans fästmö Antoñita Lupe Sino. Hon syftade på
publiken.
Manolete var
mager, nästan spinkig. Det sägs vara resultatet av hans fattiga bakgrund. Från
fotografier och filmer ger han alltid ett sorgset intryck. Han var en sann Don
Quixote i ljusdräkt. Detta tillsammans med hans mycket specialla sätt att
fäkta (med rak rygg nära tjurarna). Den raka hållningen och sparsmakade men
unika repertoar gjorde honom till en enastående tjurfäktare och till en
stilbildare än i dag.
I
februari 1946 invigde han "La Mexico", världens största tjurfäktningsarena i
Mexiko DC. Arenan hade egentligen byggts för hans skull, som resultat av den
feber som han åstadkommit inom tjurfäktningen åren innan. Arenan kan ta in upp
till 55.000 åskådare. Här fick han det största gage som någon fäktare hittills
fått 200.000 pesos, eller 130.000 kronor. Manolete betalde 1.000 pesetas per
dag till sina banderilleros, en summa som får halveras av dagens
banderilleros. Han importerade en Buick från USA som krävde
specialbensin, dåtidens spanska bensin var mer lämpad för traktorer.
Barnaby Conrad, en amerikansk
författare och amatörtjurfäktare, som följde Manolete i Sydamerika skrev så
här:
"Maskineriet började
bli slitet. Fastän han bara var 29 år såg han ut som 40. Han drack en hel del,
och hans hårfina precision började trubbas av. Jag minns en gång i Peru när
han fick göra nio värjstötar för att döda en tjur; tårarna strömmade utefter
kinderna på honom när han lämnade arenan."
Manolete mötte döden på sista
tjuren i Linares. Det skedde i samband med estocadan, dödsstöten. Han
gick rakt in sen tjuren sett faran, istället för att göra en undanmanöver och
göra det lättare för sig själv. Värjan hade redan börjat sjunka in när tjuren
plötsligt gjorde ett högerkast med huvudet och rände in hornet djupt i
tjurfäktarens ljumske som strax efteråt slungades högt upp i luften. Tjuren
stångade honom ett par gången där han låg på marken, innan den vacklande,
rosslade och föll omkull död.
Manoletes död. Guillermo, värjkneckten [tv], trycker sin hand mot
såret för att stoppa blodflödet. Luis Miguel Dominguin [th], med
capan. Foto: Caño |
Vid denna fäktning började en annan tjurfäktare en lång, lysande bana. Luis
Miguel Dominguin. Han utropade sig själv till numero uno efter
Manoletes död. Dominguin var provokatör och kvinnokarl. En av hans bröder var
kommunist, vilket inte undgått Franco som en gång förde frågan på tal.
- I vår familj är alla
kommunister, löd svaret.
Luis Miguel Dominguins romanser
var många och omskrivna: Ava Gardner, Romy Schneider, Lauren Bacall, Rita
Hayworth och Brigitte Bardot. Han tillhörde kretsen kring Hemingway, Cocteau,
Picasso, Orson Wells och Luis Bunuel, vars film Viridiana han
finansierade.
Manolete
brukade säga till José Camará, managern, att han måste göra sitt bästa
överallt. Publiken betalar också i småbyarna. Som vi kan se av fotot överlevde
han stångningen men felbehandlades i samband med operationen efteråt och avled
natten därpå. Många tjurfäktare mötte sin död snarare på grund av den
primitiva sjukvården än av skador på arenan. Guillermo, värjkneckten, satte
aldrig sin fot på en arena efter Manoletes dödsstångning.
Manolete är begravd i Córdoba, där
det också finns ett tjurfäktarmuseum till hans ära. Under 50 års jubileet
kommer många arrangemang att äga rum i Spanien till hans minne.
Manolete har under åren som gått
haft många imitatörer, men ingen som fyllt upp legendens ljusdräkt.
Jose Tomás är en av dagens matadorer som går i Manoletes fotspår.
Foto: Ricardo
The article in english
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 7/97
i n t e r n e t u t g å v a n